Pastorns ruta

Vad är en församling?

001.jpg

Gösta Söderström:

EN FÖRSAMLING ÄR ETT HEM, ett andligt hem. Varje människa behöver ett hem och varje kristen behöver dessutom ett andligt hem! Gemensamt för dem som ”bor” i församlingshemmet är att ingen är fullkomlig.

De behöver mycket av Guds nåd och kärlek – tillsammans med andra ”familjemedlemmars” uppmuntran och vägledning. Församlingen är en gemenskap – inte en kyrkbyggnad! Det är i mötet med Gud och människor som en människa växer och mognar!

VIDARE ÄR FÖRSAMLINGEN EN MÖTESPLATS. Det finns löfte om att när vi samlas i Jesu namn så är han mitt ibland oss! En församling kan bestå av några få likaväl som av flera tusen, men dynamiken är densamma; Guds Andes närvaro, gåvor,kraft. Men det handlar inte om möten för deras egen skull utan om ett uppdrag från Gud – Herren vill använda församlingen!

FÖRSAMLINGEN ÄR EN KRAFTKÄLLA. ”Guds kraft förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka”. Det handlar inte om mänsklig kraft och duktighet här, utan om att Gud har tillfört församlingen sina kraftresurser. Visst vill Gud använda oss och de gåvor vi har – och kan också göra det om vi bara är med på noterna och låter Gud spela på våra

1 Korintierbrevet 13 i juletid

Jul

Om jag kan sjunga julsånger på fyra olika språk, men sjunger dem utan kärlek, är jag bara en ekande bjällra, en skrällande cymbal. Om jag känner till tomtens hemliga julklappslista och har de läckraste recepten på Janssons frestelse, och hinner posta alla julkort en minut före postlådans tömning den 17 december, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Om jag ger bort allt jag äger under tvkanalernas julgalor, och jobbar så hårt med julens alla förberedelser att jag blir alldeles utbränd, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken blir inte irriterad över att barnen är i vägen under julstöket, utan gläds över att de finns där. Kärleken använder inte armbågarna i leksaksaffären dagen före julafton, fastän det bara finns en docka kvar av rätt märke.

Kärleken är inte skrytsam, inte ens över det häftigaste dataspelet i hela kvarteret.

Kärleken skriver inte långa önskelistor för egen del, och blir inte upprörd över stickiga sockor i fel färg från farmor - igen. Videospel ska glömmas bort, golfklubbor rosta sönder och pärlhalsband förgå. Men den största gåvan - kärleken - skall alltid bestå.

(Det är aldrig kört/ jul)

FÖRSAMLINGENS VISION: OAS till nytt liv

oas (2).jpg

Jag tänker mej församlingen som en oas dit alla får komma och behöver komma. En rastplats för de trötta - en kraftstation för de stressade - en gemenskap för de ensamma - en helande miljö för de sårade. En kärleksfull miljö där man kan stanna upp ett tag och reflektera över sitt liv och sina tankar.

Jag tänker mej församlingen som en oas - ett ”grönområde” mitt i ett ökenlandskap. En kontrast till den hårda verklighet vi ofta möter i vardagen - men inte en flykt undan den. Bara en stund av stillhet och inre samling, ett sökande och lyssnande när Gud ger ord att leva på!

O står för Ordet. Jag tänker mej församlingen som en gemenskap där Ordet finns i centrum, Ordet som är Kristus själv. ”I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”(Joh 1: 4-5)

A står för Anden. Den helige Ande betyder att Gud är nära oss, på ett personligt sätt. Han finns hos, med och i oss - ALLA DAGAR! Under alla omständigheter! Vi kan få erfara Gud! Vågar du tro det och öppna dej för Anden?

S står för staden/ samhället. Oasen är inte ett gömställe, inte verklighetsflykt utan

Två dagar

apple-harvest-21611353.jpg

Det finns två dagar i veckan som vi aldrig behöver oroa oss för - två dagar fria från bekymmer och rädsla.

Den ena av dessa dagar är Gårdagen. Gårdagen med sina åtaganden, smärtor och misstag har nu passerat och står inte längre under min kontroll. Gårdagen var min - nu är den Guds.

Den andra dagen är Morgondagen. Morgondagen, med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som sin döda syster, Gårdagen. Morgondagen är Guds dag, som ska bli min.

Det blir bara en dag kvar till mig i veckan. Det är Idag. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt. Varje kvinna kan bära dagens bördor, varje man kan motstå dagens frestelser.

Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan bara Gud bära. Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under Gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. Men dessa är Guds dagar - så lämna dem till honom.

(ur Alltid älskad)

Höstterminen är här

MB900442386.JPG

När vi inleder ett nytt år i Betlehemskyrkan vet vi redan nu att det året kommer att bli annorlunda än alla tidigare år. Vi startar inte om från början utan fortsätter där vi slutade senast.

När vi blickar bakåt får vi tacka för allt det goda - be om förlåtelse för allt det onda och söka Guds hjälp att komma vidare i allt det svåra. Sedan får vi vända blicken framåt. ”Det gamla är förbi, någonting nytt har kommit” påminner Paulus om. Gud vill att vi skall vara framåt vända och öppna för allt det han önskar få leda oss in i. Därför får vi i bön (och glöm inte att tacka!!!) både enskilt och tillsammans i församlingen, fortsätta att söka Guds väg.

Församlingen kommer förhoppningsvis att för många vara en OAS dit vi får komma för vila och uppladdning. För att sedan med fulladdade batterier kunna möta vardagen, med allt vad det innebär. Gud vill förnyelse! Jag har en tro på församlingen, därför att det finns ett löfte knutet till den: ”Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”……”jag är med er alla dagar till tidens slut”. Du behöver Kristus…..och Du behöver församlingen!

Pastor Gösta

Oas

MH900427714.JPG

Text: Gösta Söderström

Ordet oas ska fortsättningsvis vara ett ledord för vår församling och vårt arbete. Det är inte vi som är oasen, men vi har funnit den och har som uppgift att hjälpa andra att göra samma upptäckt. Kristus är vår och församlingens oas. Det är han som ger liv och kraft, ledning och tröst, förlåtelse och helande …Det är han som kallar oss till oasen och säger: ”Är någon törstig så kom till mig och drick.”(Joh 7:37) men ändå inte tillåter oss att stanna kvar på detta spa för all framtid.

I stället får vi bli delar av ett bevattningssystem som för ut oasens liv till vår egen omgivning. ”Den som tror på mig ur hans innersta skall flyta strömmar av levande vatten….detta sade han om Anden som de som trodde på honom skulle få” (Joh 7:38-39) Fortfarande är det inte vi som är ”oasen” eller ”strömmarna av levande vatten” men vi kan få vara redskap och kanaler, ”trädgårdsslangar och sprinklers”, som för vattnet just dit där det behövs! Vi kommer till Kristus, vi tar emot av Kristus, vi går vidare med Kristus och vi delar med oss av det vi fått av Kristus. Så kunde man kanske beskriva hur det är att vara en Jesu lärjunge.

Aprilprogrammet

Se allt vad som händer i församlingen i april i bilagan!

Förlåtelse

förlåt.JPG

Text: Gösta Söderström

Jesus pratade mycket om förlåtelse när han gick på jorden undervisade. Och det är inte så konstigt. Förlåtelse är bland det viktigaste och svåraste för oss människor. Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt, sa en gång poeten Alexander Pope. Och det är nog sant. Det finns inga perfekta människor - alla gör fel någon gång. Ändå är det så svårt att förlåta. Det är svårt att förlåta den som har svikit, sagt något riktigt sårande eller gjort något elakt. Ibland kan det vara minst lika svårt att förlåta sig själv, när man själv är den som gjort fel. Men att förlåta handlar om att befria. När du förlåter någon annan, släpper du ”hållhaken” som du har på den personen. Samtidigt befriar du också dig själv från bitterhet, ilska och hämndlystna tankar. Och det är först när du förlåtit dig själv som du kan bli riktigt fri. Ur konfirmandundervisningen (Con Dios)

Ett nytt år

Vinter

Text: Gösta Söderström

År 2013 är ännu ganska nytt nu när februariprogrammet utkommer. Vi önskar alla medlemmar och vänner en god fortsättning på året! Vi lever också i bön och förhoppning om ett gott nytt församlingsår. Det börjar bra i och med att söndagsskolan kommer igång efter några års paus. Barnen och familjerna är viktiga och vi vill satsa på dem. Från den 13.1. hålls söndagsskola, i två grupper, varannan söndag under gudstjänsttid. Genom att berätta, sjunga, pyssla och leka får barnen bekanta sig med olika bibelberättelser ur Nya testamentet.

Det mesta i kyrkan fortsätter som tidigare. De yttre strukturerna är desamma men det inre livet förnyas och förändras då vi öppnar oss för Guds möjligheter.

Vägen hem

November 2012

Vägen hem

När vi firar gudstjänst på allhelgonadagen påminns vi om det som svensken Martin Modeus skriver: ”Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda”. Det finns levande helgon i dag, vanliga människor som visar väg och i vardagen visar vad det innebär att vara Jesu efterföljare.

Modeus säger vidare: ”Människan behöver föredömen både i tro och i tvivel. Båda delarna måste finnas, därför är det viktigt att inte blanda ihop helgon med hjältar. Hjältarna klarar alltid skivan, men ett helgon är inte den som förmår hålla fasaden sprickfri, utan den som kan leva nära Gud med sina tvivel, och som orkar hålla fast vid Gud också när hjältemodet saknas….” Känner du hur trycket och kraven lättar….det finns något inom oss som säger….till och med jag kan få vara med. Och det finns Någon som säger….du kan få vara ett vardagshelgon – följ mej!

När himlen får möta jorden i vårt eget liv sker något förunderligt. En ny dimension, som visserligen alltid funnits, men som varit fördold, blir nu verklig. Det handlar om vårt himmelska hem och om vägen dit. Om att slå följe med Honom som gått före. Precis som på altartavlan i vår kyrka.

Theme by Danetsoft and Danang Probo Sayekti inspired by Maksimer