Pastorns ruta

När löven faller...

Höst

Av Gösta Söderström

Vilken rikedom med våra årstider. Det finns ingen risk för enformighet då de fyra årstiderna avlöser varandra. Våren och sommaren är de flestas favoritårstider, medan bara ett fåtal gillar hösten. Man blir så deppig av mörkret, säger många.

Andra igen tycker om mörkret och myset och tycker att luften är så hög. Det går lätt att andas. Alla årstider har sin charm. När jag sitter på verandan i Bromarv och ser löven falla fylls jag med litet vemod men också hopp. Sommaren är definitivt slut. Men ”slutet” öppnar också nya perspektiv. När löven faller börjar jag se längre. Plötsligt får jag havsutsikt och jag ser längden, bredden och höjden av det som tidigare skymdes av de närliggande träden. Wow, vilken upptäckt!

Så är det också när livets höst kommer till oss, eller vi till den. Efter hand öppnar sig nya perspektiv. Vi börjar se sådant som vi aldrig tidigare sett, men som vårt hjärta ändå längtat efter. ”Det har blivit så att vart jag än ser, ser jag ingenting annat än Gud” sa morfar till barnbarnet som undrade om man kan se Gud.

Hösten är ett avsked, men inte ett slut. Den är en förutsättning för och antydan om att en

Sommaren är kort

P7110032 (480x640).jpg

Redan nu ser vi fram emot en spännande höst i församlingen. I september startar Oasgrupper för den som vill växa som kristen. Oasgruppen består av högst 10 medlemmar som samlas 5 gånger under hösten och 5 under våren, hemma hos någon eller i kyrkan.

En och en halv timme fördelas på bibelsamtal om kristen tro i vardagen, delgivning, bön och en enkel servering. I konceptet ingår också en liten utmaning/ övning att utföra i vardagen. Vi siktar på att kunna starta 2-3 nya oasgrupper i medlet av september. Sedan får vi se hur det hela utvecklas.

Själva oasbegreppet i vår församling är tredelat. Det handlar om GUDSTJÄNSTEN, den gemensamma, “stora” oasen. Vidare om OASGRUPPEN där det personliga mötet och samtalet är det viktiga och för det tredje om OASHJÄRTAT, det att varje kristen är en oas i sitt eget vardagssammanhang.

Det behövs oaser i dagens samhälle – enkla, varma, personliga möten mellan människor. Vi ser det nu som vår uppgift att genom församlingen “plantera” nya levande oaser överallt där det bara är möjligt.

Ta vara på möjligheten att komma med i en grupp! Ta också kontakt med andra, någon vän som du kan bjuda med! Tider

Nåd - en andra chans

Påsk

Av Gösta Söderström

Nåd är mer än förlåtelse. Det handlar om att Gud helt enkelt ger oss en andra chans. ”Gud älskar oss sådana som vi är, men han älskar oss alldeles för mycket för att lämna oss i det skicket”.

Backhoppning är en intressant sport. Ibland händer det att domarna beslutar sig för att mitt i en tävling, när en stor del av hopparna redan genomfört sitt första hopp, starta om på grund av dåliga väderförhållanden. En del av hopparna, de som misslyckades i sitt första hopp är såklart i en lycklig ställning, de får en ny chans, medan de som gjorde ett bra första hopp tycker att det är orättvist. Men alla får en ny chans!

Rövaren på korset fick en andra chans - ”idag skall du vara med mej i paradiset”. Petrus fick en andra chans - han hade förnekat Jesus - men Jesus mötte honom och gav honom nytt förtroende. ”Följ mej!” Tomas fick en andra chans - han hade varit borta då Jesus visade sig efter uppståndelsen - Jesus kom en extra gång och visade sina händer för Tomas - och han trodde. Lasaros fick en andra chans - Jesus uppväckte honom från döden. Vad hade Gud för avsikt med den ”bonustid” han gav Lasaros?

Vad är en församling?

001.jpg

Gösta Söderström:

EN FÖRSAMLING ÄR ETT HEM, ett andligt hem. Varje människa behöver ett hem och varje kristen behöver dessutom ett andligt hem! Gemensamt för dem som ”bor” i församlingshemmet är att ingen är fullkomlig.

De behöver mycket av Guds nåd och kärlek – tillsammans med andra ”familjemedlemmars” uppmuntran och vägledning. Församlingen är en gemenskap – inte en kyrkbyggnad! Det är i mötet med Gud och människor som en människa växer och mognar!

VIDARE ÄR FÖRSAMLINGEN EN MÖTESPLATS. Det finns löfte om att när vi samlas i Jesu namn så är han mitt ibland oss! En församling kan bestå av några få likaväl som av flera tusen, men dynamiken är densamma; Guds Andes närvaro, gåvor,kraft. Men det handlar inte om möten för deras egen skull utan om ett uppdrag från Gud – Herren vill använda församlingen!

FÖRSAMLINGEN ÄR EN KRAFTKÄLLA. ”Guds kraft förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka”. Det handlar inte om mänsklig kraft och duktighet här, utan om att Gud har tillfört församlingen sina kraftresurser. Visst vill Gud använda oss och de gåvor vi har – och kan också göra det om vi bara är med på noterna och låter Gud spela på våra

1 Korintierbrevet 13 i juletid

Jul

Om jag kan sjunga julsånger på fyra olika språk, men sjunger dem utan kärlek, är jag bara en ekande bjällra, en skrällande cymbal. Om jag känner till tomtens hemliga julklappslista och har de läckraste recepten på Janssons frestelse, och hinner posta alla julkort en minut före postlådans tömning den 17 december, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Om jag ger bort allt jag äger under tvkanalernas julgalor, och jobbar så hårt med julens alla förberedelser att jag blir alldeles utbränd, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken blir inte irriterad över att barnen är i vägen under julstöket, utan gläds över att de finns där. Kärleken använder inte armbågarna i leksaksaffären dagen före julafton, fastän det bara finns en docka kvar av rätt märke.

Kärleken är inte skrytsam, inte ens över det häftigaste dataspelet i hela kvarteret.

Kärleken skriver inte långa önskelistor för egen del, och blir inte upprörd över stickiga sockor i fel färg från farmor - igen. Videospel ska glömmas bort, golfklubbor rosta sönder och pärlhalsband förgå. Men den största gåvan - kärleken - skall alltid bestå.

(Det är aldrig kört/ jul)

FÖRSAMLINGENS VISION: OAS till nytt liv

oas (2).jpg

Jag tänker mej församlingen som en oas dit alla får komma och behöver komma. En rastplats för de trötta - en kraftstation för de stressade - en gemenskap för de ensamma - en helande miljö för de sårade. En kärleksfull miljö där man kan stanna upp ett tag och reflektera över sitt liv och sina tankar.

Jag tänker mej församlingen som en oas - ett ”grönområde” mitt i ett ökenlandskap. En kontrast till den hårda verklighet vi ofta möter i vardagen - men inte en flykt undan den. Bara en stund av stillhet och inre samling, ett sökande och lyssnande när Gud ger ord att leva på!

O står för Ordet. Jag tänker mej församlingen som en gemenskap där Ordet finns i centrum, Ordet som är Kristus själv. ”I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”(Joh 1: 4-5)

A står för Anden. Den helige Ande betyder att Gud är nära oss, på ett personligt sätt. Han finns hos, med och i oss - ALLA DAGAR! Under alla omständigheter! Vi kan få erfara Gud! Vågar du tro det och öppna dej för Anden?

S står för staden/ samhället. Oasen är inte ett gömställe, inte verklighetsflykt utan

Två dagar

apple-harvest-21611353.jpg

Det finns två dagar i veckan som vi aldrig behöver oroa oss för - två dagar fria från bekymmer och rädsla.

Den ena av dessa dagar är Gårdagen. Gårdagen med sina åtaganden, smärtor och misstag har nu passerat och står inte längre under min kontroll. Gårdagen var min - nu är den Guds.

Den andra dagen är Morgondagen. Morgondagen, med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som sin döda syster, Gårdagen. Morgondagen är Guds dag, som ska bli min.

Det blir bara en dag kvar till mig i veckan. Det är Idag. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt. Varje kvinna kan bära dagens bördor, varje man kan motstå dagens frestelser.

Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan bara Gud bära. Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under Gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. Men dessa är Guds dagar - så lämna dem till honom.

(ur Alltid älskad)

Höstterminen är här

MB900442386.JPG

När vi inleder ett nytt år i Betlehemskyrkan vet vi redan nu att det året kommer att bli annorlunda än alla tidigare år. Vi startar inte om från början utan fortsätter där vi slutade senast.

När vi blickar bakåt får vi tacka för allt det goda - be om förlåtelse för allt det onda och söka Guds hjälp att komma vidare i allt det svåra. Sedan får vi vända blicken framåt. ”Det gamla är förbi, någonting nytt har kommit” påminner Paulus om. Gud vill att vi skall vara framåt vända och öppna för allt det han önskar få leda oss in i. Därför får vi i bön (och glöm inte att tacka!!!) både enskilt och tillsammans i församlingen, fortsätta att söka Guds väg.

Församlingen kommer förhoppningsvis att för många vara en OAS dit vi får komma för vila och uppladdning. För att sedan med fulladdade batterier kunna möta vardagen, med allt vad det innebär. Gud vill förnyelse! Jag har en tro på församlingen, därför att det finns ett löfte knutet till den: ”Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”……”jag är med er alla dagar till tidens slut”. Du behöver Kristus…..och Du behöver församlingen!

Pastor Gösta

Oas

MH900427714.JPG

Text: Gösta Söderström

Ordet oas ska fortsättningsvis vara ett ledord för vår församling och vårt arbete. Det är inte vi som är oasen, men vi har funnit den och har som uppgift att hjälpa andra att göra samma upptäckt. Kristus är vår och församlingens oas. Det är han som ger liv och kraft, ledning och tröst, förlåtelse och helande …Det är han som kallar oss till oasen och säger: ”Är någon törstig så kom till mig och drick.”(Joh 7:37) men ändå inte tillåter oss att stanna kvar på detta spa för all framtid.

I stället får vi bli delar av ett bevattningssystem som för ut oasens liv till vår egen omgivning. ”Den som tror på mig ur hans innersta skall flyta strömmar av levande vatten….detta sade han om Anden som de som trodde på honom skulle få” (Joh 7:38-39) Fortfarande är det inte vi som är ”oasen” eller ”strömmarna av levande vatten” men vi kan få vara redskap och kanaler, ”trädgårdsslangar och sprinklers”, som för vattnet just dit där det behövs! Vi kommer till Kristus, vi tar emot av Kristus, vi går vidare med Kristus och vi delar med oss av det vi fått av Kristus. Så kunde man kanske beskriva hur det är att vara en Jesu lärjunge.

Aprilprogrammet

Se allt vad som händer i församlingen i april i bilagan!

Theme by Danetsoft and Danang Probo Sayekti inspired by Maksimer