Pastorns ruta

FÖRSAMLINGENS VISION: OAS till nytt liv

oas (2).jpg

Jag tänker mej församlingen som en oas dit alla får komma och behöver komma. En rastplats för de trötta - en kraftstation för de stressade - en gemenskap för de ensamma - en helande miljö för de sårade. En kärleksfull miljö där man kan stanna upp ett tag och reflektera över sitt liv och sina tankar.

Jag tänker mej församlingen som en oas - ett ”grönområde” mitt i ett ökenlandskap. En kontrast till den hårda verklighet vi ofta möter i vardagen - men inte en flykt undan den. Bara en stund av stillhet och inre samling, ett sökande och lyssnande när Gud ger ord att leva på!

O står för Ordet. Jag tänker mej församlingen som en gemenskap där Ordet finns i centrum, Ordet som är Kristus själv. ”I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”(Joh 1: 4-5)

A står för Anden. Den helige Ande betyder att Gud är nära oss, på ett personligt sätt. Han finns hos, med och i oss - ALLA DAGAR! Under alla omständigheter! Vi kan få erfara Gud! Vågar du tro det och öppna dej för Anden?

S står för staden/ samhället. Oasen är inte ett gömställe, inte verklighetsflykt utan

Två dagar

apple-harvest-21611353.jpg

Det finns två dagar i veckan som vi aldrig behöver oroa oss för - två dagar fria från bekymmer och rädsla.

Den ena av dessa dagar är Gårdagen. Gårdagen med sina åtaganden, smärtor och misstag har nu passerat och står inte längre under min kontroll. Gårdagen var min - nu är den Guds.

Den andra dagen är Morgondagen. Morgondagen, med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som sin döda syster, Gårdagen. Morgondagen är Guds dag, som ska bli min.

Det blir bara en dag kvar till mig i veckan. Det är Idag. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt. Varje kvinna kan bära dagens bördor, varje man kan motstå dagens frestelser.

Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan bara Gud bära. Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under Gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. Men dessa är Guds dagar - så lämna dem till honom.

(ur Alltid älskad)

Höstterminen är här

MB900442386.JPG

När vi inleder ett nytt år i Betlehemskyrkan vet vi redan nu att det året kommer att bli annorlunda än alla tidigare år. Vi startar inte om från början utan fortsätter där vi slutade senast.

När vi blickar bakåt får vi tacka för allt det goda - be om förlåtelse för allt det onda och söka Guds hjälp att komma vidare i allt det svåra. Sedan får vi vända blicken framåt. ”Det gamla är förbi, någonting nytt har kommit” påminner Paulus om. Gud vill att vi skall vara framåt vända och öppna för allt det han önskar få leda oss in i. Därför får vi i bön (och glöm inte att tacka!!!) både enskilt och tillsammans i församlingen, fortsätta att söka Guds väg.

Församlingen kommer förhoppningsvis att för många vara en OAS dit vi får komma för vila och uppladdning. För att sedan med fulladdade batterier kunna möta vardagen, med allt vad det innebär. Gud vill förnyelse! Jag har en tro på församlingen, därför att det finns ett löfte knutet till den: ”Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”……”jag är med er alla dagar till tidens slut”. Du behöver Kristus…..och Du behöver församlingen!

Pastor Gösta

Oas

MH900427714.JPG

Text: Gösta Söderström

Ordet oas ska fortsättningsvis vara ett ledord för vår församling och vårt arbete. Det är inte vi som är oasen, men vi har funnit den och har som uppgift att hjälpa andra att göra samma upptäckt. Kristus är vår och församlingens oas. Det är han som ger liv och kraft, ledning och tröst, förlåtelse och helande …Det är han som kallar oss till oasen och säger: ”Är någon törstig så kom till mig och drick.”(Joh 7:37) men ändå inte tillåter oss att stanna kvar på detta spa för all framtid.

I stället får vi bli delar av ett bevattningssystem som för ut oasens liv till vår egen omgivning. ”Den som tror på mig ur hans innersta skall flyta strömmar av levande vatten….detta sade han om Anden som de som trodde på honom skulle få” (Joh 7:38-39) Fortfarande är det inte vi som är ”oasen” eller ”strömmarna av levande vatten” men vi kan få vara redskap och kanaler, ”trädgårdsslangar och sprinklers”, som för vattnet just dit där det behövs! Vi kommer till Kristus, vi tar emot av Kristus, vi går vidare med Kristus och vi delar med oss av det vi fått av Kristus. Så kunde man kanske beskriva hur det är att vara en Jesu lärjunge.

Aprilprogrammet

Se allt vad som händer i församlingen i april i bilagan!

Förlåtelse

förlåt.JPG

Text: Gösta Söderström

Jesus pratade mycket om förlåtelse när han gick på jorden undervisade. Och det är inte så konstigt. Förlåtelse är bland det viktigaste och svåraste för oss människor. Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt, sa en gång poeten Alexander Pope. Och det är nog sant. Det finns inga perfekta människor - alla gör fel någon gång. Ändå är det så svårt att förlåta. Det är svårt att förlåta den som har svikit, sagt något riktigt sårande eller gjort något elakt. Ibland kan det vara minst lika svårt att förlåta sig själv, när man själv är den som gjort fel. Men att förlåta handlar om att befria. När du förlåter någon annan, släpper du ”hållhaken” som du har på den personen. Samtidigt befriar du också dig själv från bitterhet, ilska och hämndlystna tankar. Och det är först när du förlåtit dig själv som du kan bli riktigt fri. Ur konfirmandundervisningen (Con Dios)

Ett nytt år

Vinter

Text: Gösta Söderström

År 2013 är ännu ganska nytt nu när februariprogrammet utkommer. Vi önskar alla medlemmar och vänner en god fortsättning på året! Vi lever också i bön och förhoppning om ett gott nytt församlingsår. Det börjar bra i och med att söndagsskolan kommer igång efter några års paus. Barnen och familjerna är viktiga och vi vill satsa på dem. Från den 13.1. hålls söndagsskola, i två grupper, varannan söndag under gudstjänsttid. Genom att berätta, sjunga, pyssla och leka får barnen bekanta sig med olika bibelberättelser ur Nya testamentet.

Det mesta i kyrkan fortsätter som tidigare. De yttre strukturerna är desamma men det inre livet förnyas och förändras då vi öppnar oss för Guds möjligheter.

Vägen hem

November 2012

Vägen hem

När vi firar gudstjänst på allhelgonadagen påminns vi om det som svensken Martin Modeus skriver: ”Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda”. Det finns levande helgon i dag, vanliga människor som visar väg och i vardagen visar vad det innebär att vara Jesu efterföljare.

Modeus säger vidare: ”Människan behöver föredömen både i tro och i tvivel. Båda delarna måste finnas, därför är det viktigt att inte blanda ihop helgon med hjältar. Hjältarna klarar alltid skivan, men ett helgon är inte den som förmår hålla fasaden sprickfri, utan den som kan leva nära Gud med sina tvivel, och som orkar hålla fast vid Gud också när hjältemodet saknas….” Känner du hur trycket och kraven lättar….det finns något inom oss som säger….till och med jag kan få vara med. Och det finns Någon som säger….du kan få vara ett vardagshelgon – följ mej!

När himlen får möta jorden i vårt eget liv sker något förunderligt. En ny dimension, som visserligen alltid funnits, men som varit fördold, blir nu verklig. Det handlar om vårt himmelska hem och om vägen dit. Om att slå följe med Honom som gått före. Precis som på altartavlan i vår kyrka.

Härliga vår

Pärlhyacinter

Den länge efterlängtade våren är här och det händer mycket både i naturen och inom oss. Det frusna och stelna tinar upp och vaknar till liv.

Under året har vi vid flera tillfällen samtalat om församlingen och funderat över hur vi kunde bli mer öppna mot Gud och mer rörliga utåt mot människor samhälle. Vi är övertygade om att tron är någonting som hör vardagen till, och att utmaningen för oss alla ligger i att våga börja kommunicera den i våra möten med andra. Inte bara i kyrkan, utan framförallt utanför, i de sammanhang där vi lever, bor och arbetar.

För detta behövs det kanske mest av allt mod, att bara börja dela med sig. Vi ska inte behöva vänta tills vi blir ”färdiga”, för det blir vi aldrig. Ofta är våra brister de största möjligheterna för Gud att kunna använda oss. Jag tror att när människor får möta den mänskliga sidan hos oss, det vill säga också våra brister och svagheter känner de sig trygga och i gott sällskap.

Ingen kan komma uppifrån med evangeliet. Det enda framgångsrika är att gå sida vid sida, samtalande och lyssnande. För sist och slutligen är det bara den äkta medmänskligheten

Så älskade Gud...

MB900407485.JPG

Än en gång lever vi oss in i påskens mäktiga drama som kulminerar i Jesu död och uppståndelse. Vi känner till texterna och har hört dem om och om igen. Frågan är om vi fortfarande år efter år kan beröras av dem och leva oss in i dem.

När jag kom till en personlig tro på Jesus Kristus var det just påsken som berörde mig allra djupast. Det handlade inte om djupa teologiska reflektioner, men inom mej förstod jag att Gud älskar mej så mycket att om jag också hade varit den enda människan på jordklotet hade Jesus ändå gått i döden just för min skull. För mej handlade det inte om någon stark känslomässig upplevelse, snarare mötte Gud mej med en stilla, växande, allt fastare övertygelse om att Jesus var en verklighet att tro på.

Nu har det gått många år sedan dess. Mycket hinner hända under 60 år och jag har erfarit det mesta av livets olika nyanser. Men jag måste medge att jag aldrig behövt vara besviken på Gud. Det ligger ju nära till hands att skylla misslyckandena på Gud och ta äran åt sig själv när allt går bra. Men Guds kärlek ger oss inte den möjligheten. Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om mitt beroende av Gud och hans nåd. Allt är nåd!

Theme by Danetsoft and Danang Probo Sayekti inspired by Maksimer