Pastorns ruta

Förlåtelse

förlåt.JPG

Text: Gösta Söderström

Jesus pratade mycket om förlåtelse när han gick på jorden undervisade. Och det är inte så konstigt. Förlåtelse är bland det viktigaste och svåraste för oss människor. Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt, sa en gång poeten Alexander Pope. Och det är nog sant. Det finns inga perfekta människor - alla gör fel någon gång. Ändå är det så svårt att förlåta. Det är svårt att förlåta den som har svikit, sagt något riktigt sårande eller gjort något elakt. Ibland kan det vara minst lika svårt att förlåta sig själv, när man själv är den som gjort fel. Men att förlåta handlar om att befria. När du förlåter någon annan, släpper du ”hållhaken” som du har på den personen. Samtidigt befriar du också dig själv från bitterhet, ilska och hämndlystna tankar. Och det är först när du förlåtit dig själv som du kan bli riktigt fri. Ur konfirmandundervisningen (Con Dios)

Ett nytt år

Vinter

Text: Gösta Söderström

År 2013 är ännu ganska nytt nu när februariprogrammet utkommer. Vi önskar alla medlemmar och vänner en god fortsättning på året! Vi lever också i bön och förhoppning om ett gott nytt församlingsår. Det börjar bra i och med att söndagsskolan kommer igång efter några års paus. Barnen och familjerna är viktiga och vi vill satsa på dem. Från den 13.1. hålls söndagsskola, i två grupper, varannan söndag under gudstjänsttid. Genom att berätta, sjunga, pyssla och leka får barnen bekanta sig med olika bibelberättelser ur Nya testamentet.

Det mesta i kyrkan fortsätter som tidigare. De yttre strukturerna är desamma men det inre livet förnyas och förändras då vi öppnar oss för Guds möjligheter.

Vägen hem

November 2012

Vägen hem

När vi firar gudstjänst på allhelgonadagen påminns vi om det som svensken Martin Modeus skriver: ”Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda”. Det finns levande helgon i dag, vanliga människor som visar väg och i vardagen visar vad det innebär att vara Jesu efterföljare.

Modeus säger vidare: ”Människan behöver föredömen både i tro och i tvivel. Båda delarna måste finnas, därför är det viktigt att inte blanda ihop helgon med hjältar. Hjältarna klarar alltid skivan, men ett helgon är inte den som förmår hålla fasaden sprickfri, utan den som kan leva nära Gud med sina tvivel, och som orkar hålla fast vid Gud också när hjältemodet saknas….” Känner du hur trycket och kraven lättar….det finns något inom oss som säger….till och med jag kan få vara med. Och det finns Någon som säger….du kan få vara ett vardagshelgon – följ mej!

När himlen får möta jorden i vårt eget liv sker något förunderligt. En ny dimension, som visserligen alltid funnits, men som varit fördold, blir nu verklig. Det handlar om vårt himmelska hem och om vägen dit. Om att slå följe med Honom som gått före. Precis som på altartavlan i vår kyrka.

Härliga vår

Pärlhyacinter

Den länge efterlängtade våren är här och det händer mycket både i naturen och inom oss. Det frusna och stelna tinar upp och vaknar till liv.

Under året har vi vid flera tillfällen samtalat om församlingen och funderat över hur vi kunde bli mer öppna mot Gud och mer rörliga utåt mot människor samhälle. Vi är övertygade om att tron är någonting som hör vardagen till, och att utmaningen för oss alla ligger i att våga börja kommunicera den i våra möten med andra. Inte bara i kyrkan, utan framförallt utanför, i de sammanhang där vi lever, bor och arbetar.

För detta behövs det kanske mest av allt mod, att bara börja dela med sig. Vi ska inte behöva vänta tills vi blir ”färdiga”, för det blir vi aldrig. Ofta är våra brister de största möjligheterna för Gud att kunna använda oss. Jag tror att när människor får möta den mänskliga sidan hos oss, det vill säga också våra brister och svagheter känner de sig trygga och i gott sällskap.

Ingen kan komma uppifrån med evangeliet. Det enda framgångsrika är att gå sida vid sida, samtalande och lyssnande. För sist och slutligen är det bara den äkta medmänskligheten

Så älskade Gud...

MB900407485.JPG

Än en gång lever vi oss in i påskens mäktiga drama som kulminerar i Jesu död och uppståndelse. Vi känner till texterna och har hört dem om och om igen. Frågan är om vi fortfarande år efter år kan beröras av dem och leva oss in i dem.

När jag kom till en personlig tro på Jesus Kristus var det just påsken som berörde mig allra djupast. Det handlade inte om djupa teologiska reflektioner, men inom mej förstod jag att Gud älskar mej så mycket att om jag också hade varit den enda människan på jordklotet hade Jesus ändå gått i döden just för min skull. För mej handlade det inte om någon stark känslomässig upplevelse, snarare mötte Gud mej med en stilla, växande, allt fastare övertygelse om att Jesus var en verklighet att tro på.

Nu har det gått många år sedan dess. Mycket hinner hända under 60 år och jag har erfarit det mesta av livets olika nyanser. Men jag måste medge att jag aldrig behövt vara besviken på Gud. Det ligger ju nära till hands att skylla misslyckandena på Gud och ta äran åt sig själv när allt går bra. Men Guds kärlek ger oss inte den möjligheten. Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om mitt beroende av Gud och hans nåd. Allt är nåd!

Jag är världens ljus

Julljus

Förändringar är ingenting nytt - men det nya är själva tempot. Allting sker så snabbt idag. Information från hela världen når oss i realtid och det som händer på andra håll i världen har ofta direkta följder för oss. Förändringar kan vara både positiva och negativa, men problemet kvarstår att den enskilda människan ofta känner sig förvirrad och vilsen. Vi har svårt att hinna med i svängarna - vi hinner omöjligt vara uppdaterade.

Det finns idag en stark känsla av otrygghet inför allt det som händer och en undran över vart vår värld riktigt är på väg. Mitt i osäkerheten och kaoset kan vi ändå finna stillheten och den inre friden. Vårt eget liv och världens framtid är inte bara i människans händer. Det finns en som har tänkt längre och större.

Jesus kom i en tid av mörker. En del hade förlorat tron på framtiden. Andra levde med ett hopp om förändring. Precis i rätt tid kom Jesus med ljus och hopp från Gud. Ingen behövde leva kvar i sitt andliga mörkrum. Rullgardinerna drogs upp, dörrarna öppnades till något helt nytt och en aldrig tidigare skådad förändring ägde rum. Idag får vi lyssna in julens goda och glada nyheter om ljus.

Uppmuntra varandra varje dag

När en människa har tappat modet behöver hon uppmuntran. Det händer för oss alla att vi behöver tröst, stöd och vägledning. En av församlingens funktioner är att förmedla tro, hopp och mod. God församlingsgemenskap är som en värmande eld. Genom uppmuntran hålls våra eldar vid liv. Det handlar om att slänga på någon klabb då och då, blåsa på glöden, skydda elden. En ensam vedklabb brinner dåligt, medan några klabbar tillsammans blir en ordentlig brasa. Uppmuntran är att dela med sig av sin glöd - just det - ge litet av din svaga glöd till någon annan som har lika svag och det blir början till en ny eld. Att uppmuntra hör faktiskt till det mest centrala i den kristna församlingen! Våga dela med dig av det lilla du har - några enkla ord, en liten hälsning på ett kort, ett besök. Att uppmuntra är att bry sig om - att gå från tanke till handling! Jesus kallar den helige Ande för Hjälparen, som också kunde översättas ”han som uppmuntrar”. Har du upplevt tröst, frid, glädje och kärlek? Genom Guds Andes närvaro och hjälp kan vi både ta emot och ge vidare uppmuntran till andra. Det här behöver vi bli bättre på - inte sant!

Heb 3:12-13

Gösta Söderström, pastor

Församlingen - min passion

Höst

Monica Lundgren, som är ny församlingsarbetare, delar med sig av sina tankar inför hösten:

Församlingen är den bästa arbetsplatsen som finns! Det är där som det händer. Det är en plats som Jesus själv har byggt och den kommer att bestå. Där finns alla möjligheter och allt arbete som görs där välsignas med en bra ränta. Det är här jag vill vara och jag vet att Gud har kallat mig att vara just här. Församlingen fungerar inte av sig själv. Den består av människor som har överlåtit sig åt Jesus och formats av honom för att fungera som Jesu utsträckta hand i världen. Och när flere människor kommer tillsammans och använder sina olika gåvor blir det en fin helhet. Jag vill gärna vara med och arbeta för att församlingen skall fungera så bra som möjligt. Vi har många olika redskap för den saken och det gäller att se till att glädjen i arbetet blir så stor som möjligt för alla. Det är roligt att arbeta tillsammans för det bästa ändamålet – att sprida det goda budskapet om Jesus till alla.

Pastorns ruta juni 2011

Sommarblomma

Den nordiska sommaren är kort och intensiv. Det gäller att ta vara på varje dag och varje ögonblick, att helt enkelt leva i nuet. Veckosluten är inte så många, semestern går fort och det finns en risk att vi planerar och organiserar sommaren så effektivt att vi blir trötta vid blotta tanken på allt som skall och måste hända.

Det finns en balansgång mellan strikt planering och spontana infall och jag tror det är viktigt att tänka på att man inte kan få allt och hinna med allt under några korta sommarveckor.

Det gäller att ta tid också för sådant som kan verka helt ”onyttigt!” , att ibland handla bara efter sina spontana infall, att helt enkelt tillåta sig att också vara lat!

Vårt samhälle är så fyllt av prestationstänkande och mänskliga krav, men åtminstone under sommaren ska vi väl kunna tillåta oss att leva lite annorlunda. Njut av det vackra! Umgås med dina vänner! Gör sådant som ger dig energi! Och ta inte semester från Gud!

Hälsningar av pastor Gösta

KÄRLEK – ANSVAR – KRAFT

”Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära”. Ps 23

Krav och kraft

Två ord som liknar varandra och som på sätt och vis står varandra nära. Livet ställer krav på oss. Arbetet, familjen, vännerna, samhället, församlingen, vår Herre - alla har olika förväntningar på oss, och på andra, men också på sig själva! Vi nöjer oss inte med att prestera någonting undermåligt, vi vill göra bra ifrån oss och lyckas, vi vill att andra skall tänka bra om oss, att de ska vara nöjda och glada över vårt liv.

Du duger

En av bibelns grundsanningar är att du duger som du är! Du är älskad som du är! Du är värdefull och viktig oberoende av hur du lyckas! Du är förlåten! Guds gränslösa kärlek är den största krafttillgången i en människas liv! Men den sanningen fråntar aldrig människan hennes ansvar. En kärlek som fråntar människan hennes ansvar är inget mindre än ett hån, ett omyndigförklarande.

Jesus ger ansvar

Theme by Danetsoft and Danang Probo Sayekti inspired by Maksimer