Pastorns ruta

Så älskade Gud...

MB900407485.JPG

Än en gång lever vi oss in i påskens mäktiga drama som kulminerar i Jesu död och uppståndelse. Vi känner till texterna och har hört dem om och om igen. Frågan är om vi fortfarande år efter år kan beröras av dem och leva oss in i dem.

När jag kom till en personlig tro på Jesus Kristus var det just påsken som berörde mig allra djupast. Det handlade inte om djupa teologiska reflektioner, men inom mej förstod jag att Gud älskar mej så mycket att om jag också hade varit den enda människan på jordklotet hade Jesus ändå gått i döden just för min skull. För mej handlade det inte om någon stark känslomässig upplevelse, snarare mötte Gud mej med en stilla, växande, allt fastare övertygelse om att Jesus var en verklighet att tro på.

Nu har det gått många år sedan dess. Mycket hinner hända under 60 år och jag har erfarit det mesta av livets olika nyanser. Men jag måste medge att jag aldrig behövt vara besviken på Gud. Det ligger ju nära till hands att skylla misslyckandena på Gud och ta äran åt sig själv när allt går bra. Men Guds kärlek ger oss inte den möjligheten. Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om mitt beroende av Gud och hans nåd. Allt är nåd!

Jag är världens ljus

Julljus

Förändringar är ingenting nytt - men det nya är själva tempot. Allting sker så snabbt idag. Information från hela världen når oss i realtid och det som händer på andra håll i världen har ofta direkta följder för oss. Förändringar kan vara både positiva och negativa, men problemet kvarstår att den enskilda människan ofta känner sig förvirrad och vilsen. Vi har svårt att hinna med i svängarna - vi hinner omöjligt vara uppdaterade.

Det finns idag en stark känsla av otrygghet inför allt det som händer och en undran över vart vår värld riktigt är på väg. Mitt i osäkerheten och kaoset kan vi ändå finna stillheten och den inre friden. Vårt eget liv och världens framtid är inte bara i människans händer. Det finns en som har tänkt längre och större.

Jesus kom i en tid av mörker. En del hade förlorat tron på framtiden. Andra levde med ett hopp om förändring. Precis i rätt tid kom Jesus med ljus och hopp från Gud. Ingen behövde leva kvar i sitt andliga mörkrum. Rullgardinerna drogs upp, dörrarna öppnades till något helt nytt och en aldrig tidigare skådad förändring ägde rum. Idag får vi lyssna in julens goda och glada nyheter om ljus.

Uppmuntra varandra varje dag

När en människa har tappat modet behöver hon uppmuntran. Det händer för oss alla att vi behöver tröst, stöd och vägledning. En av församlingens funktioner är att förmedla tro, hopp och mod. God församlingsgemenskap är som en värmande eld. Genom uppmuntran hålls våra eldar vid liv. Det handlar om att slänga på någon klabb då och då, blåsa på glöden, skydda elden. En ensam vedklabb brinner dåligt, medan några klabbar tillsammans blir en ordentlig brasa. Uppmuntran är att dela med sig av sin glöd - just det - ge litet av din svaga glöd till någon annan som har lika svag och det blir början till en ny eld. Att uppmuntra hör faktiskt till det mest centrala i den kristna församlingen! Våga dela med dig av det lilla du har - några enkla ord, en liten hälsning på ett kort, ett besök. Att uppmuntra är att bry sig om - att gå från tanke till handling! Jesus kallar den helige Ande för Hjälparen, som också kunde översättas ”han som uppmuntrar”. Har du upplevt tröst, frid, glädje och kärlek? Genom Guds Andes närvaro och hjälp kan vi både ta emot och ge vidare uppmuntran till andra. Det här behöver vi bli bättre på - inte sant!

Heb 3:12-13

Gösta Söderström, pastor

Församlingen - min passion

Höst

Monica Lundgren, som är ny församlingsarbetare, delar med sig av sina tankar inför hösten:

Församlingen är den bästa arbetsplatsen som finns! Det är där som det händer. Det är en plats som Jesus själv har byggt och den kommer att bestå. Där finns alla möjligheter och allt arbete som görs där välsignas med en bra ränta. Det är här jag vill vara och jag vet att Gud har kallat mig att vara just här. Församlingen fungerar inte av sig själv. Den består av människor som har överlåtit sig åt Jesus och formats av honom för att fungera som Jesu utsträckta hand i världen. Och när flere människor kommer tillsammans och använder sina olika gåvor blir det en fin helhet. Jag vill gärna vara med och arbeta för att församlingen skall fungera så bra som möjligt. Vi har många olika redskap för den saken och det gäller att se till att glädjen i arbetet blir så stor som möjligt för alla. Det är roligt att arbeta tillsammans för det bästa ändamålet – att sprida det goda budskapet om Jesus till alla.

Pastorns ruta juni 2011

Sommarblomma

Den nordiska sommaren är kort och intensiv. Det gäller att ta vara på varje dag och varje ögonblick, att helt enkelt leva i nuet. Veckosluten är inte så många, semestern går fort och det finns en risk att vi planerar och organiserar sommaren så effektivt att vi blir trötta vid blotta tanken på allt som skall och måste hända.

Det finns en balansgång mellan strikt planering och spontana infall och jag tror det är viktigt att tänka på att man inte kan få allt och hinna med allt under några korta sommarveckor.

Det gäller att ta tid också för sådant som kan verka helt ”onyttigt!” , att ibland handla bara efter sina spontana infall, att helt enkelt tillåta sig att också vara lat!

Vårt samhälle är så fyllt av prestationstänkande och mänskliga krav, men åtminstone under sommaren ska vi väl kunna tillåta oss att leva lite annorlunda. Njut av det vackra! Umgås med dina vänner! Gör sådant som ger dig energi! Och ta inte semester från Gud!

Hälsningar av pastor Gösta

KÄRLEK – ANSVAR – KRAFT

”Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära”. Ps 23

Krav och kraft

Två ord som liknar varandra och som på sätt och vis står varandra nära. Livet ställer krav på oss. Arbetet, familjen, vännerna, samhället, församlingen, vår Herre - alla har olika förväntningar på oss, och på andra, men också på sig själva! Vi nöjer oss inte med att prestera någonting undermåligt, vi vill göra bra ifrån oss och lyckas, vi vill att andra skall tänka bra om oss, att de ska vara nöjda och glada över vårt liv.

Du duger

En av bibelns grundsanningar är att du duger som du är! Du är älskad som du är! Du är värdefull och viktig oberoende av hur du lyckas! Du är förlåten! Guds gränslösa kärlek är den största krafttillgången i en människas liv! Men den sanningen fråntar aldrig människan hennes ansvar. En kärlek som fråntar människan hennes ansvar är inget mindre än ett hån, ett omyndigförklarande.

Jesus ger ansvar

Gemenskap

Gem.JPG

”Att gå genom livet och underskatta sig själv, är som att köra bil med handbromsen åtdragen.” Maxwell Maltz

Ett grundläggande mänskligt behov. Något vi längtar efter. Att kunna ge och ta emot. Att bli bekräftad. Att göra saker tillsammans. Delaktighet. Vänskap.

Det finns många uttryck för samma sak. Det viktigaste är inte ord och uttryck men hur gemenskapen fungerar i det verkliga livet hemma, på arbetet, i skolan eller i församlingen. Problemet är att vi längtar efter gemenskap samtidigt som vi ofta vill köra vårt eget race och vara oberoende av andra så långt det är möjligt. Individualism och gemenskap är varandras motpoler. Vi märker det så tydligt i dagens samhälle. Vi möter människor, lyssnar till en massa åsikter, tar in all möjlig information och kunskap men har ändå oerhört svårt att nå varandra. Många pratar men få lyssnar.

Förväntan och förtroende

j0436345.png

Vi har förväntningar i livet och de varierar beroende på vår ålder och livssituation och andra omständigheter. Under hela livet är det förväntningarna som driver oss framåt, en längtan efter förändring. Vi vill att nya saker ska inträffa i vårt liv - och visst är allt detta ett hälsotecken. Inför julen finns det också förväntningar. Inte bara hos barnen utan också hos oss vuxna barn. Vi har olika tankar och förväntningar om hur vi önskar att julen ska vara.

Våra förväntningar rör sig på olika djup. Det handlar om helt vardagliga saker, men också om en djupare förväntan om förändringar i livet. Jag tror att det här var viktigt hos de människor som var med i Hosianna-ropen. De hade en allvarlig och djup längtan efter förändring. De hade farit illa av ockupationsmakten. De upplevde sig som slavar under de romerska härskarna och de pendlade mellan hopp och förtvivlan, men det var någonting eller rättare sagt någon, och vi vet vem, som gjorde att ett nytt hopp vaknade till liv.

EN OAS I ÖKNEN

brunnteckning.

Joh. 4:4–30, 39–42

Kvinnan som trodde sig vara var på väg till en brunn, kom i själva verket till en oas, där hon på en liten stund upplevde en genomgripande förvandling. Allt blev nytt och annorlunda. Jesusmötet blev en oas som gav henne precis det hon längtat efter länge. Inte att undra på att hon sprang in i staden och berättade om Jesus för alla.

Oasvisionen innebär längtan, bön och arbete! Vi vill, och framför allt tror vi att Gud vill, att församlingen, vår församling, skall bli en oasförsamling.

Vi tror att närheten till Gud är som en oas och att en församling som kommer till Gud blir en oasförsamling. En människa som kommer till honom kan bli en oasmänniska.

Och hur ser en sådan ut? En människa som längtar efter mer av Gud och samtidigt brinner av iver att få göra mera för Gud! ”Är någon törstig så kom till mej och drick! Den som tror på mig ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten” (Joh. 7:37–38). I Jesajas profetior finns visionen för Guds folk tydlig: ”Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar” (Jes. 58:6–11).

Levande stenar

Levande stenar

LEVANDE

Petrus talar om levande stenar. Det är inte naturligt att kalla stenar för levande, men när Petrus beskriver det han kallar för ett andligt husbygge, en församling, då börjar väggar och tak leva. Jesus är "den levande stenen" och vi får vara "levande stenar i ett andligt husbygge".

Ingen kan vara mer levande än Kristus. Petrus visste vad han talade om. Han kände Jesus och var fullkomligt övertygad om att Jesus hade uppstått. Ingen kan vara mer levande än den som har levat och dött och uppstått.

LEVANDE GENOM KRISTUS

Att förlora kontakten med livskällan leder till andlig död. Människans situation är allvarlig, men samtidigt hoppfull. Det finns en väg från död till liv: "Ni var döda genom era överträdelser och synder ... MEN Gud som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus ... ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det (Ef 2:1,4,5, 8).

Gud har gjort oss levande tillsammans med Kristus! Kristen tro uttryckt i en enda mening!

Theme by Danetsoft and Danang Probo Sayekti inspired by Maksimer