Idag minns vi våra döda - älskade familjemedlemmar och vänner, de som gick före oss i livet och många också i tron på Jesus Kristus. Det är en smärtsam dag, en tacksam dag och en hoppfylld dag - döden har inte det sista ordet, vi har ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse. Förra söndagen hörde jag den här låten första gången om de som gått före oss i tro. Den här fina sången har levt i mina tankar hela veckan och nu delar jag den med er.

Finns det något mer spännande än en VM-final i ishockey där Finland är ett av lagen? Sverigekampen i slutet av sommaren är ofta intensiv ända in i de avslutande stafetterna. Vi följer ivrigt med fotbollslandslaget, fast de oftare förlorar än vinner. För att inte tala om hur det är att som förälder eller mor/far-förälder följa 11-åringens superviktiga kamp om bollen. Vi tycker om en rejäl kamp – under förutsättning att vi får se den från sidolinjen eller på TV och ingen blir skadad. Men de egna kamperna som vi förr eller senare måste gå igenom – hur är det med dem?

Det är mycket på gång inom kyrkan för tillfället, både goda ting och svårare saker. Som ordförande i kyrkostyrelsen får jag möjlighet att tala med många människor och jag märker att det råder en viss osäkerhet för framtiden och de processer som är på gång. Med detta brev önskar jag enligt bästa förmåga, i all korthet, informera om vad som händer och hur vi kan gå vidare tillsammans.