Det hände sig i förra veckan en råkall och regnskurig dag att en liten grupp finklädda människor kom promenerande på vallen vid Strandvägen i Lovisa. Det var uppehåll mellan skurarna men blåste. Någon bar på en utflyktskorg och de gick ner till udden där det finns bord och bänkar av sten. Vi bor i närheten och jag råkade titta ut genom fönstret och fick en trevlig upplevelse. Det blev en vigselakt i det fria med präst och bröllopsvittnen. Sedan blev det fotografering, kaffe och tilltugg. Det blev en oväntad och glad stund en vanlig gråkall höstdag. De tu blev ett.

Kyrkostyrelsen för Finlands svenska metodistkyrka bekantade sig med Svarvars gård, retreatgården i Sjundeå samt hade en dag med diskussion, planering och bön i medlet av september. Det var fint att vara tillsammans.

Hur ska Metodistkyrkan vara en kyrka i en värld som präglas av polarisering, rädsla, auktoritära strömningar, våldsam retorik, främlingsfientlighet och växande nationalism?